NY BLOGG!!!

Publicerat: 2012-05-05 21:09:33
Börjar om nu. Ny blogg!!

http://ayabadawii.blogg.se/


NY BLOGG!!!

Publicerat: 2012-05-05 21:09:30
Börjar om nu. Ny blogg!!

http://ayabadawii.blogg.se/

Vet inte vad jag vill göra med bloggen?!?!?

Publicerat: 2012-04-21 20:06:13
Åh så länge sen jag bloggade. Det här har nog varit min längsta bloggpaus jag någonsin har haft. Har verkligen saknat bloggandet och alla era fina komentarer såklart!! ♥

Jag har varit så himla stressad på sista tiden. Eller sen skolan börjat. Första veckan efter praktiken i skolan bombar dom oss med massa grejer. Har prov i natur på Onsdag, får jag Ig i det så får jag IG i hela kursen. DAMP! Tills på tisdag har jag frågor i Lindrande vård som jag ska svara på. 81 FRÅGOR!!!!!! Och tills på måndag skulle jag egentligen ha gjort min muntliga nationella prov som ett pm. Typ berätta för klassen osv. Men jag orkade inte ha så mkt på en gång. Så jag bytte dag med Dilan och har nästa vecka istället. Plugget har dödat mig. Jag menar allvar. Jag trodde aldrig att det skulle bli så jobbigt! Varje dag, exakt varje dag får vi nya läxor, nya inlämninsuppgifter osv. Tror dom att vi är datorer eller? På riktigt det är för mycket. Hur mycket jag än säger till er just nu hur mycket det än är, så kommer ni säkert inte tro mig. Mitt golv i mitt rum är full med böcker och papper. Jag vill bara fly från allt det där.

Sen skolan börjat har jag fått grovaste kramperna i magen. Tänk er mensvärk, eller vanlig ont i magen. Jag får dubbelt så ont när jag får kramper. Får så ont att jag knappt kan stå upp och måste lägga mig i fosterställning och krama om mina ben. Det gör så himla ont! Höll på att hamna på akuten för några dagar sen. Men jag vägrade åka dit! Fastän mina föräldrar sa att jag måste. Hatar tiden där och att vänta på allt. Vet inte om det är för jag är allergisk mot något, som typ laktos, eller om jag bara är stressad. Tror det är det sista för det är ju så. När man inte mår bra fysiskt och det blir för mycket för en och man nästan håller på att bryta ihop så ger kroppen dig ett tecken om att du måste börja ta hand om dig själv mer. Och tro mig, på sista tiden har jag varit så himla slarvig. Det är riktigt farligt, för det kan sluta med massa sjukdomar. Men vad ska jag göra? Jag kan inte sluta vara stressad när skolan bombar en med saker, den dagen då jag kan andas ut är den dagen då jag kommer in på det jag vill plugga till. 

Ja vad har hänt på sista tiden då? Jag har hängt med mina älskade kusiner. Vi har varit hos hos Alaa och ätit hennes goda mat! Snackat om allt möjligt. Skrattat tills tårarna bara runnit. Tack bästa ni♥

Har fått min studentklänning som satt perfekt. Vilket jag inte trodde den skulle göra. Samma sak med studentmössan men jag var nog mer orolig för min klänning. Men den satt perfekt! Alhamdulilah. Hm vad mer? Inte mycket speciellt faktiskt. Är rätt så upptagen med skolan och plugget. Inte alls mycket kvar! En månad typ. Och den sista månaden måste jag kämpa som fan med allt! Det kommer bli väldigt jobbigt, och jag vet att jag kommer dö på vägen. Men måste! På tisdag ska jag till Fida som ska hjälpa mig med naturkunskaps provet. Hoppas det fastnar i mitt huvud bara! Jag är så, hatar jag något, som är riktigt ointressant så kan jag inte få in det i huvudet och jag HATAR verkligen natur. Bokstavligen det tråkigaste och ruttnaste ämnet som finns!! Har inte så mycket att säga faktiskt. Har pluggat sönder mig sen igår. Plugghelg. Vaknade halv 10 idag och kunde inte sova. Så gick upp åt frukost och sen dess har jag bara pluggat. Ska hoppa in i duschen nu, sen titta på min serie och sen fortsätta plugga. Börjar hatar ordet PLUGGA. Förresten. Angående bloggen. Jag kommer sluta skriva ner mina känslor här. Får fixa en privatblogg med lösenord där jag kan skriva ut mina känslor istället. Det här är en offentlig blogg och jag kan själv inte förstå hur jag kan sitta här ibland och bara skriva ner mina känslor. Så det kommer ni inte få se på bloggen mer. Jag vill istället hjälpa er där ute som jag gjort förr, jag kommer försöka börja slänga in videoinlägg, och min novell såklart! Det här med att skriva om min vardag osv, vet jag inte om jag orkar. Så det blir mer en tips, novell, frågor/svar, videoinlägg, blogg. Om man kan säga så? Haha. Men iaf! Nu måste jag dra och duscha så jag hinner med det jag ska göra efteråt. Har jättemkt plugg kvar! Puss





Grattis mina älsklingar på 12 årsdagen.

Publicerat: 2012-04-08 14:17:48

Har tagit en lååååångbloggpaus! Det behövdes verkligen. Men nu måste jag försöka iaf, trots att det är jobbigt just nu så måste jag försöka för skolan börjar på tisdag och det är typ två månader kvar!! Måste lägga ner all min kraft på det istället. Har massa plugg som jag bara lagt på sidan för jag inte orkat.. Men måste ta tag i de i veckan!! Iaf! Får se hur det blir med bloggandet, kanske bara slänger in tips svarar på era frågor och gör videoinlägg med tips. Och så novellen såklart!! Men vi får se hur det blir. Jag har iaf saknat bloggandet! Och alla söta kommentarer.

I fredags var vi på någon körningkurs angående teorin och allt. Gick skitbra! Han va jätte duktig och man förstod verkligen allt han sa. Mamma gick hos honom förut och hon klarade teorin direkt. Det höll i nästan 4 timmar!! Och fem minuters rast bara 3 gånger! Alltså bara 15 min sammanlagt. Men jag satt kvar orkade inte gå upp. Är själv förvånad för jag kan egentligen inte sitta still så länge. Men de funkade haha! Vet inte om vi ska göra halkbanan nästa vecka eller så. Men något sånt iallafall. Fortsätter plugga på teorin som dödar mitt huvud och sen ska vi gå hos honom med teorin typ två veckor innan vi ska göra teorin för han typ är duktig på att verkligen få in allt i huvudet. Sen uppkörningen! Placeringen är att typ ha körkort innan juni. Men vi får se.. Jag kommer säkert ge upp haha!

Igår hade Rahma sin tjejkväll med middag och sånt. Haha jag Chaima och mina kusiner dansade sönder oss. Riktig dunder kväll, behövdes verkligen. Tack älskade!

Idag fyller mina småsyskon 12 år (tvillingar) grattis älsklingar!! Herregud tiden går för fort. Måste köpa present i veckan eftersom jag inte hunnit..

Följ mig på instagram ayahbadawi


Min novell till ett bokförlag?

Publicerat: 2012-04-06 00:44:37

Som ni märkt har min blogg varit lås ett tag. Har velat ta paus. Mitt Facebook konto kommer fortfarande va inaktiverat mycket skönare så. Bloggen har jag valt att låsa upp. Där jag endast kommer slänga in mina noveller. Sen har jag en bra nyhet också. Blivit tillfrågad om jag vill lämna in min novell förbjuden kärlek till ett boktryckeri och som sedan ska säljas i olika bokförlag. Jag vet inte om jag vill det, skulle ni göra det? Isåfall tänker jag inte fortsätta med novellen på bloggen utan fortsätta skriva så ni får läsa i boken ist när den kommer ut. Åh det här med författare grej har varit min dröm sen jag varit liten. Okej, så bra är jag inte. Men det är ändå min dröm. Men ändå tvekar jag på att göra det? Får se hur det blir... Jag har ju pratat med författaren Katarina won bredow och det var något hon sa att jag borde göra. Vi får se! Vad tycker ni?


Äntligen beställt min studentklänning!

Publicerat: 2012-04-02 18:33:12
Äntligen har jag beställt min studentklänning! Jag hade sån tur. Har gått in och kollat hela tiden så dom får in min storlek. Klänningen har varit slut i två veckor nu. Jag har gått in bokstavligen VARJE dag för att kolla. Sen idag så går jag in då har dom bara small kvar. Tio min senare kollar jag in igen och då har dom hämtat min storlek! Hade sån tur. Alhamdulilah!! ♥ Ska ha en ljus jeansjacka över, det blir snyggt till vitt. Vill inte ha kavaj eller något sånt, passar inte i det. Nu är det iallfall klart! Slipper tänka på det nu. Hoppas den sitter bra bara! Längtar verkligen till studentdagen. Då jag har alla jag älskar vid mig! Som tur är beställde min kusin Fida biljett till Gaza dagen efter min student eftersom dom inte vill missa min dag. Jag kan fortfarande inte fatta att JAG ska ta studenten om två månader! För några år sen var jag den där lilla tjejen, som gick på mina kusiners student. Som längtade till jag själv fick springa ut där med studentmössan på huvudet. Dom dagarna va det tusen år kvar till min student. Men nu är det bara 2 månader kvar! Tiden går för fort. Man ska verkligen ta vara på tiden!

Förresten FÖLJ mig på instagram ayahbadawi


Bloggpaus frtf

Publicerat: 2012-03-31 13:31:38

Hej hur mår ni? Länge sen. Ni får ursäkta mig för mina inlägg på sista tiden. Men just nu har jag en jobbig period och då är de bäst att hålla sig ifrån bloggen annars blir det bara sånna texter. Nu är det lov! Äntligen!! Klarade praktiken skit bra blev jätte glad. Fick jätte bra omdömen och sånt. Sista veckorna fick jag ta massa sprutor och sånt. Gick faktiskt bättre än vad jag trodde och min lärare blev själv chockad att jag gjorde det haha. Dom erbjöd sig jobb oxå för dom behöver undersköterskor men jag tackade nej för den avdelningen va ganska tråkig. Ska söka jobb på kvinnokliniken ist, förlossningen, ultraljud osv. För sen när jag blivit barnmorska har jag redan massa erfarenheter så ska jobba där som undersköterska i sommar. Nog med det!

Nu är det lov. Ska inte göra mkt. Ska nog mest vara hemma och vila upp mig så jag orkar med skolan sen. Inte alls mycket kvar.. På fredag ska jag och Chaima på någon tid angående körningen eftersom vi snart ska göra halkbanan så måste vi gå på det först. Orka!! Vi har pluggat sönder oss med teorin och hälften har faktiskt fastnat i mitt lilla huvud nu. Sen på lördag har finaste Rahma fest för hon fyller år så vi ska gå. Eller det är nog mer tjej middag tror jag haha. Men ska bli kul! Så ja. Ska inte alls göra mkt under lovet. Skulle egentligen träffa dilan och Lawez idag bananerna tvingade mig men jag har ingen ork.. Så vi får ses någon annan dag istället. Vill bara vara hemma och vila upp mig. Min kropp har inte mått så bra på sista tiden. Igår höll jag på att svimma också. Så drygt. Så under lovet blir det att ta det lungt, ta hand om mig själv och ta långa promenader och rensa tankarna helt själv. Varit så trött på sista tiden oxå. Igår var jag ledig, vaknade halv elva. Åt och sånt. Senare vid tre somnade jag till typ fem. Jaja. Jag har fortfarande Bloggpaus. Uppdateringen blir bättre när jag mår bra igen. Kanske slänger in ett inlägg någon gång. Har inaktiverat mitt fb konto också, ta paus från allt är det som behövs just nu! Ska försöka svara på alla mina mail oxå. Där kan ni nå mig om det är något. Kram på er och ta hand om er!

 


Skriver av mig

Publicerat: 2012-03-24 21:16:28
Har du någonsin känt att du vill bara lämna allt och försvinna? Har du någonsin känt att du vill skrika samtidigt som tårarna rinner? Har du någonsin känt att du vill dunka huvudet i väggen? Har du någonsin gråtit tills du spytt? Har du någonsin somnat gråtande och vaknat skrikande och gråtande mitt under natten av en mardröm och gått upp till dina föräldrar för att du inte vågat sova själv? Har du någonsin känt hur ångesten bara tagit över din kropp och nästan dödat dig? Har du någongång önskat att du vore en annan person för en stund bara för att slippa smärtan? Har du någongång bara legat i sängen en hel dag och tvingat dig själv sova för att slippa alla tankar, tårar och smärta? Har du någongång skitit i skolan för en dag bara för du inte orkat träffa någon människa? Har du någongång känt hur illamåendet tagit över hela din kropp och att du inte kan få i dig någon mat? Har du någon känt dig riktigt svag? Då du bara vill dra dig i håret, dunka huvudet i väggen, skrika allt vad du har, slänga allt i väggen och ta ut din ilska och smärta? Har du det? Har du haft flera frågor utan svar? Har du hört dom där tröstande orden ''Du är stark, du klarar det, allt kommer bli bra?'' Har du det? Dom orden som man får höra varje dag. Man vill tro på det. Tro på att det är så. Man väntar på den dagen, den timmen, den minuten, sekunden då allt bara vänder sig och du får känna lycka. Har du någonsin vaknat en morgon och bara känt hur du vill somna om och inte vakna upp och inse och få känna smärtan. För när du sover, då slipper du känna. Ibland kan drömmarna vara bra. Underbara, ibland kan det vara där du är lycklig. Men sen när du vaknar så inser du att allt bara var en dröm. Har det hänt dig någongång? Att du önskar att verkligheten vore en dröm, och att drömmen vore verkligheten. Har du på vägen hem från jobbet/skola mått så dåligt att du undrat varför alla människor omkring dig är glada och mår bra och du tänker ''Varför tror människorna att allt är som vanligt, det är inte det! Jag håller på att dö av smärta här. Varför känner ingen det?'' Har du det? Har du känt hur du bara går där, och människorna går hand i hand, springer runt och skrattar medans du bara går där ensam med smärtan inom dig och önskar att någon kunde känna hur du kände? Har du det? Har du känt allt det här? För det har jag.

Tumblr_m1cjtznurl1qii5lwo1_500_large


ALLA SVARAR.

Publicerat: 2012-03-24 16:25:07
Vilken header ska jag ha? Första bilden eller andra?



Tack för allt bästa ni.

Publicerat: 2012-03-22 20:32:31
Tack för att ni alltid finns där, tack för att ni alltid torkar bort mina tårar, tack för att ni alltid sträcker på handen när jag ligger ner och inte orkar komma upp. Tack för att ni bryr er så mycket. Tack för att ni är ni och att ni alltid försöker få mig på bra humör. Jag behöver inte skriva ner massa namn, utan ni som funnits där för mig vet vilka ni är. Jag älskar er. ♥

Några fina sms jag fick för någon dag sen. ♥


En video jag glömt lägga upp.

Publicerat: 2012-03-21 18:26:40

Heminredning

Publicerat: 2012-03-21 18:01:31
Vet ni hur mycket jag längtar tills jag gifter mig och får göra min egna heminredning? Jag älskar sånt. Kan bara sitta och titta på massa fina heminredningar och verkligen längta. Jag vet exakt hur jag vill ha det. Har det i mitt lilla huvud haha! Åh. ♥




























Saknar att blogga faktiskt..

Publicerat: 2012-03-17 15:59:02

Hej hur mår ni? Åh längesen jag bloggade.. Skrev om mina vardagar, slängde in tips osvosv. Saknar faktiskt det! Men jag har ingen ork just nu. För bloggen är det sista jag vill tänka på just nu. Har för mycket i hjärnan. Sen skolan som det inte är så mycket kvar av. Alltså den här terminen går så fort! Samma sak med hösterminen. Känns som jag började trean igår? Åh kan tiden sluta bara rinna iväg. Dom här dagarna ska jag ta och söka på Sjuksköterskeutbildningen och sen vidare till Barnmorska. Kan inte fatta att gymnasietiden snart är över. Att jag snart kommer börja på universitet. Gah! Jag har bestämt mig för att börja direkt. Ska plugga upp Matte b på Komvux eftersom jag tog bort den. (Orkade inte läsa den i skolan, har för många andra ämnen att tänka på) sen när jag är klar ska jag plugga vidare direkt. Gymnasietiden var helt klart den bästa tiden av alla skoltider. ♥ Man ska verkligen ta vara på den. För det går hur fort som helst. Läskigt fort.. Nu är det två veckor kvar av praktiken sen Påsklov och sen skola igen. Inte alls långt kvar. 

Det här med bloggandet. Jag vet inte hur det kommer bli. Som jag sa tidigare, kanske blir det mer en ''novellblogg'' Där jag bara slänger in mina noveller. Vem vet kanske ändrar jag mig om en månad? Men tror inte det.. Undrar ni något, har ni problem ni vill prata om så är det bara att maila mig på aayah_blogg@hotmail.com jag är ganska trög på att svara, men jag svarar alltid! Sen berättar jag inte för någon om det ni skriver till mig. Utan det är då mellan dig och mig! Har redan fått in massa som jag måste ta och svara på!! Men iaf. jag kanske slänger in något inlägg ibland.

Ha det bra alla fina läsare och ta hand om er!! ♥


Länge sen..

Publicerat: 2012-03-14 11:55:39

Hej alla fina. Länge sen jag skrev.. Har fortfarande bloggpaus och vet inte hur länge jag kommer ha det. Men novellerna kommer ja fortsätta publicera. Ska snart åka mot sjukhuset jobbar kväll idag.. Från ett till tio. Orkar inte!!! Hatar att jobba kvällar. Men men.. Ville bara slänga in ett inlägg. Ta hand om er alla fina och tack för alla fina mail och kommentarer ni är sjukt underbara! Slänger in en bild från Dubai. Sakna sakna sakna. Sommarklädd, osminkad, ljust hår och godis!!!! Fan vad jag saknar det.


Förbjuden Kärlek Säsong 3- Del 7

Publicerat: 2012-03-09 15:31:14
Jag tog en alvedon och svalde den med vatten. Huvudvärken hade tagit över och jag mådde illa. Jag la mig ner i soffan. Mamma och pappa var hos Josef och Hamodi var fortfarande där. Jag drog filten över mig och la mig på sidan. Tog upp kontrollen från bordet och bytte kanal. Klick. Nyheter. Klick. Ett djurprogram. Klick. Extreme home makeover. Jag la ifrån mig kontrollen och tittade på tvrutan. Dom glada barnen som fick se sitt nya rum och föräldrarna som grät av glädje. Jag tog ett djupt andetag och drog täcket över huvudet. Tio minuter senare somnade jag.

- Nora? Hallå?
Jag vaknade upp av att mamma stod över mig och viftade med handen. Jag satte mig upp.
- Vart är Hamodi? Frågade jag och tittade runt.
- Hos Josef.
- Va? Skulle inte ni hämta honom?
- Josef ville inte. Sa pappa och satte sig ner i soffan.
- Va? Skojar ni? Varför inte? Frågade jag surt
- För att du inte tar hand om honom. Suckade mamma
Mamma gick ut och jag vände på mig och tittade på pappa.
- Ja du hörde rätt Nora. Din mamma berättade allt. Sa pappa
- Men varför då? Vad har jag gjort för fel? Det är ju min vecka nu!
- Han blev sur och undrade varför han skulle vara här när du ändå inte tar hand om honom och att din mamma fick göra allt.
Jag la händerna för ansiktet.
- Det är ju inte sant! Sa jag högt
Mamma kom in.
- Vad är inte sant? Frågade mamma och satte sig ner
- Varför sa du så för? Det är ju inte sant. Jag tar hand om honom! Utbrast jag
- Inte längre. Sa hon
Jag slängde bort filten och sprang in till mitt rum och smällde dörren. Letade fram min mobil. Rotade i sängen, på sminkbordet och på sängbordet.
- Mobiljävel!!!!! Skrek jag tills jag äntligen hittade den i väskan
Jag gick in på kontaktlistan och sökte upp Josef och track på den gröna knappen.
- Hallå? Svarade han
- DU TROR ATT DU KAN GÖRA SÅHÄR! DU TROR ATT DU KAN TA MIN SON IFRÅN MIG! DU TROR ATT..
Han avbröt mig.
- Ta hand om honom då? Kalla han inte din son om du ändå inte tar hand om honom.
Jag gick fram och tillbaks i rummet med skakande fötter.
- Han är mitt barn också! Fattar du det?! Du kan inte göra såhär. Du ska hämta honom nu! Skrek jag
- Vem bestämmer det?
Jag la på och slängde mobilen i väggen och sprang ut till vardagsrummet.
- Om han inte hämtar honom nu så ringer jag polisen! Utbrast jag
- Men lugn. Du beter dig som om han vore hos en kidnappare. Det är bara hans pappa. Gå in på ditt rum och sluta skrik. Sa mamma surt
- Jag tänker inte sova om han inte hämtar honom! Jävla idiot han är! Skrek jag
- Säg inte så. Vad säger du? Du kan åtminstone respektera mig. Det är min systers son du pratar om. Sa mamma surt
- Vad fan! Allt är ert jävla fel!!!! Skrek jag och sprang in på mitt rum och smällde dörren. 
Jag slängde mig på sängen och kunde inte hålla mig borta från tårarna. Det var som att alla var emot mig. Som att ingen förstod. Vad gjorde jag för fel? Jag hade ju tagit hand om honom! Jag svalde hårt och torkade bort tårarna. Tog upp mobilen från golvet som var i bitar. Satte ihop bitarna och satte på mobilen. Väntade på att den skulle sättas på och när den äntligen gjort det så gick jag in på kontaktlistan och letade upp Gabriels nummer. ''Abbonenten du söker...'' Jag la på och slängde mobilen på sängen. Suckade högt. Varför var hans mobil avstängd? Jag satte mig på sängen och drog upp fötterna. Tog upp mobilen igen och gick in på kontaktlistan. Tittade igenom den tills jag fick syn på ''Älskling <3'' Jag svalde hårt. Track på ''Ring'' Men mobilen var avstängd. Det klart den hade varit det. Varför försökte jag ens? Varför ville jag jämt tro att Mohammed fortfarande levde? Att han finns. Att han inte är död. Att allt bara var en dröm. Jag gick upp och gick fram till min byrålåda och tog ner händerna under alla kläderna och tog upp en bild. Jag gick tillbaks till sängen och satte mig ner och tittade på bilden. Mohammed och jag. Han hade handen om mig och våra huvud var mot varandra. Vårt leende lyste. Det var på en restaurang på min födelsedag. Mohammed hade överraskat mig. Jag minns den dagen som den vore igår. Han hade sagt att vi skulle träffas på vår vanliga plats. Jag hade trott att han hade glömt bort min födelsedag eftersom han inte hade grattat mig innan. Han sa till mig att ta på något fint. Jag hade undrat varför? Vi skulle ju bara mötas på vår vanliga plats. Han hade sagt att jag skulle sluta fråga och göra det han bad om. Jag tog på mig min röda topp med ett par jeans och håret hade jag lockat. Jag hade sagt till dom hemma att jag skulle fira med mina vänner. Jag mötte Mohammed vid parken. Han satt på bänken och väntade på mig. Han hade på sig en vit skjorta. Han hade inte knäppt dom två sista knapparna och så hans jeans. Jag minns att jag sprang till honom och han bärde upp mig och kramade om mig hårt. Jag undrade vad som pågick, han sa att jag bara skulle följa med honom. Sen var vi framme, utanför en byggnad. ''Vart är vi? Vad är det här? Hade jag frågat. Mohammed tog mig i handen och sa. ''Följ med mig.'' Vi gick in. Det var en restaurang. Inte vilken restaurang som helst. Den var romantisk aktig. Många par som satt där inne och åt med varandra, ljus överallt, ganska mörkt och det lyste rött över hela restaurangen. ''Varför är vi här?'' Hade jag frågat. Mohammed hade vänt sig mot mig och tittade på mig. ''Tror du jag har glömt eller? Grattis på födelsedagen älskling. Jag hoppas du lever lyckligt i hundra år. Jag hoppas jag alltid får fira den här speciella dagen med dig.'' Han kysste mig sen. Han tog min hand och vi gick och satte oss. Vi beställde mat och medans vi väntade så tog han fram en liten ask ur fickan. Jag kände mig varm inombords, kände hur lyckan bara spred sig över hela kroppen. ''Här älskling. Öppna den'' Han räckte fram den till mig och jag tog emot den med skakande händer. Jag öppnade den röda asken försiktigt och tog bort det lilla pappersbiten och fick syn på en diamant ring. ''Åh Mohammed.. Mohammed.. Åh den är jätte fin'' Han log. ''Här, ge mig den'' Sa han och jag gav honom den. Han tog min hand och satte på mig den på mitt finger. ''Den här vill jag att du alltid har på dig'' Sa han och höll min hand hårt. ''Jag lovar'' Hade jag sagt. Jag tittade mig runt i rummet. Tittade på min ring som var på handen, jag hade fortfarande den och hade aldrig tagit av mig den. Mina tårar rann. Jag tittade på fotot som var i min hand, tårarna hade kommit på den. Jag torkade bort tårarna och gick upp och la tillbaks fotot så att ingen annan skulle se den.


Nästa dag.

- Om inte Josef hämtar Hamodi idag så tänker jag åka och hämta honom! Sa jag till mamma och pappa i vardagsrummet.
- Jag tror inte det kommer gå. Sa mamma
- Varför inte? Ska han förbjuda mig från att träffa mitt barn eller?
- Vadå? Vad har hänt? Frågade Ali som precis kom in och hade hört det jag sagt.
- Ali? Josef låter mig inte få träffa mitt egna barn. Kan du förstå det? Han förbjuder mig från det! Visst har han inte rätt till det Ali?
Ali satte sig ner.
- Men det är ditt fel Nora. Du tar ju inte ens hand om honom. Sa han
- Åh Ali. Inte du också! Det gör jag visst.
- Du och Josef måste ta tillbaks varandra. Sa mamma
Jag tittade upp.
- Aldrig.
- Vadå aldrig? Det är inte du som bestämmer det. Sa hon surt
- Ska du tvinga mig till att leva med honom igen eller? Jag tänker inte gå tillbaks till honom!
- Jag håller med mamma. Sa Ali
Jag tittade på Ali.
- Va? Varför säger ni så för? Pappa säg något!
- Jag håller med. Sa pappa och nickade på huvudet
- VA?! Jag tänker inte leva med honom! Snälla gör inte såhär. Det räcker med att jag har barn med honom!
- Vi tänker inte tvinga dig. Men det kommer bli bäst sådär Nora. Tänk på ditt barn!
Jag skakade på huvudet. Jag tänkte inte göra samma misstag igen. Som jag hade gjort med Mohammed. Jag tyckte om Gabriel och vägrade förlora honom som jag hade gjort med Mohammed. Jag vägrade.
- Det är bättre om ni gör det. Tänk på Hamodi. Sa mamma
- Det är ju det jag gör.. Annars hade jag aldrig lämnat honom. Vi bråkar ju bara. Jag tycker inte om honom på det sättet ni tror. Jag försökte, jag gav det en chans men jag kände inget. Snälla gör inte såhär.. Sa jag och torkade bort tårarna.
- Ingen kommer ens vilja gifta sig med dig när du har barn med någon annan. Suckade mamma
- Det är lungt mamma. Jag vill inte ha någon..
Mamma suckade högt och tittade på pappa.
- Låt henne vara. Vi kan inte tvinga henne. Sa pappa
- Jag ska gå och hälsa på Hamodi och prata med Josef.
- Du får gå dit på ett villkor. Sa mamma
- Vadå?
- Att du inte bråkar med honom. Skrik inte. Prata lungt och ha respekt. Okej?
- Mm okej. Sa jag och reste mig upp
Jag gick ut till korridoren och satte på mig min jeans jacka och slängde på mig mina converse. 


Jag ringde på dörren. Josef öppnade dörren och tittade på mig.
- Ja? Frågade han
- Får jag komma in? Frågade jag och försökte hålla det jag lovade mamma
Han backade så jag fick komma in och stängde dörren.
- Vart är Hamodi? Frågade jag
- Han är ute med mamma och pappa.
- Får jag komma in? Vi måste prata. Sa jag
Han nickade och jag följde efter honom.
- Vi går in till mitt rum. Sa han
- Varför inte vardagsrummet? Frågade jag
- Det är stökigt där nu. Kom
Jag följde efter. Jag satte mig ner i hans soffa som var i hörnet.
- Ah vad ville du prata om? Frågade han
- Varför gör du såhär?
- Vadå?
- Du låter mig inte få träffa mitt egna barn! Du kan inte göra sådär.
- Du tar ju inte hand om honom?
- Du gör ju inte heller det! Han är ju inte med dig nu, ellerhur? Han är med dina föräldrar!
- Får han inte umgås med dom eller?
- Det är ju samma här. Jag tar hand om honom men han brukar vara med mina föräldrar..
- Allt är den där jävla Mohammeds fel.
- Ta inte upp honom. Han har inget med det här och göra.
- Nehe varför lämnade du mig då?
- För jag inte älskade dig. Jag kan ju inte tvinga mig själv älska dig.
- Okej? Så du levde med mig bara sådär?
- Ja.. jag tvingade mig själv till det. Men det gick inte.
Han la händerna för ansiktet.
- Gångerna du sa att du älskade mig då?
- Jag.. jag vet inte.
- Så du ljög?
- Jag ljög inte Josef. Utan.. jag.. jag försökte älska dig. Men det gick inte. Det var ju därför jag lämnade dig. För jag inte kunde fortsätta ljuga. Jag väntade på det, väntade på att det kanske skulle dyka upp känslor, att jag kanske skulle börja älska dig. Men det kom aldrig och vi bråkade mer. Det var ju därför jag inte orkade mer. Jag tänkte på Hamodi.
- Du är en sån dålig mamma.
- Varför säger du så för?
- För det är sant! Det är fucking sant. Utbrast han och reste sig upp
- Hade jag varit det.. hade jag aldrig tänkt på hans bästa.
- Hans bästa? Tänker du på hans bästa? Vilket barn som helst vill att deras föräldrar håller ihop din dumma idiot.
- Inte om dom bråkar varje dag och hela tiden. Då önskar dom hellre att dom skiljer sig så dom får slippa sånt. Jag vill inte utsätta honom för det. Han är inte värd det Josef..
- VAD FUCKING VAR DET MOHAMMED HADE SOM JAG INTE HADE? VAA? KAN DU SÄGA DET? Skrek han och drog upp mig från soffan.
- Vad gör du? Släpp mig!
- SVARA PÅ MIN FUCKING FRÅGA! KAN DU SÄGA MIG? VA? VAR HAN FINARE? KUNDE HAN GE DIG NÅGOT JAG INTE KUNDE GE DIG? VAD HADE HAN SOM JAG INTE HADE? SÄG DÅ! SÄG DÅ! Skrek han och slängde mig på sängen.
- Men släpp mig! Sluta!
Min hårda röst hade förvandlat sig till en pip röst. Tårarna forsade.
- Snälla Josef släpp mig. Det räcker!
Han låg över mig. Jag försökte knuffa bort honom. Men jag lyckades inte.


Jag kunde inte gå hem. Då skulle dom märka. Vart skulle jag gå? Jag grät. Som ett litet barn. Mina kläder var skrynkliga och jag hade ont. I hela kroppen. Jag ville bara lägga mig mot marken och dö. Jag ville gå till Mohammed. Men hur skulle jag göra det nu? I dom här kläderna? Jag kände mig äcklig. Jag fortsatte gå. Jag visste inte vart jag var på väg utan jag följde bara vägen. Försökte hålla mig från att gråta så att ingen skulle märka. Jag stannade upp och fick syn på ett Cafe. Jag gick in.
- Hej. Sa en lång man
- Hej. Skulle jag få låna toaletten?
- Visst. Åt höger.
Jag nickade och gick dit. Låste dörren och tittade mig i spegeln. Mitt hår var ruffsigt, sminket var förstört och mina ögon var röda. Hur kunde jag komma hit när jag hade sett ut som en idiot? Jag orkade inte bry mig. Jag tvättade ansiktet med iskallt vatten tills allt smink försvann. Tog lite vatten och tvättade lite mot min bröstkorg. Kände mig varm och illamående. Jag satte upp håret i en bulle och fixade till kläderna. Sen gick jag hemåt.

Jag låste upp ytterdörren och fick syn på Ali som tittade konstigt på mig.
- Vad har hänt? Frågade han
- Va? Ingenting.
- Jo. Berätta. Du ser ju helt förstörd ut.
- Vi bråkade bara.
- Varför tog du inte med dig Hamodi?
- Han var inte där. Sa jag och kastade av mig skorna.
Mamma kom ut från köket.
- Hur gick det?
- Vi bråkade. Sa jag snabbt
- Jag sa ju att du skulle ha respekt! Utbrast hon
- Jag hade det. Men han sa massa grejer hela tiden.
- Som vadå? Frågade Ali
- Som att jag var en dålig mamma. Sa jag och började gråta
Egentligen var det inte därför jag grät. Men hade jag gråtit bara sådär hade dom undrat varför.
- Gråt inte. Skit i honom bara. Sa Ali
- Ni förstår inte. Ni förstår inte. Snyftade jag
- Jo vi förstår. Men allt kommer lösa sig snart.
- Ingenting kommer lösa sig längre. Ingenting. Sa jag och gick in på mitt rum.
Slängde av mina kläder och slängde in dom i tvättkorgen. Hoppade in i duschen och tvättade mig ordentligt. Kände mig bara äcklig. Tvättade mig igen och igen. Jag grät högt. När jag var klar så klev jag ut och svepte handuken runt mig. Sen satte jag på mig mina mjukiskläder. Kände hur illamåendet steg fram. Jag satte mig på huk framför toaletten och spydde. Spydde ut allt. Kändes som att min själ bara ville hoppa ut. Jag hostade flera gånger och fortsatte att spy. När jag var klar spolade jag och sköljde munnen.

Jag la mig i sängen och drog täcket över huvudet. Stirrade i väggen. Så fort något blev bra, så fort jag kände mig glad så var det något som skulle förstöra. Förtjänade jag inte att vara glad en enda gång? Bilderna från det Josef gjorde spelades upp framför mig. Jag hade aldrig, aldrig någonsin hatat någon så mycket som jag hatade honom. Aldrig. Det sved inom mig. Jag blundade och försökte sova. ''Det är lungt Nora. Allt kommer bli bra.'' Sa någon i huvudet till mig. Varför hade Gabriel inte hört av sig på länge? Och varför var hans mobil avstängd när jag hade ringt honom igår? Jag suckade högt. Min mobil pep och jag trodde genast det var Gabriel tills jag fick syn på att det stod Josef. Jag öppnade smset med darrande händer. ''Dom måste veta. Dom måste veta allt Nora. Vi kan inte gå bakom ryggen på dom. Dom måste veta att vi fortfarande älskar varandra'' Jag kände hur fort hjärtat dunkade. Hur illamåendet steg fram ännu en gång. Hur huvudet snurrade och hur jag bara ville åka till honom och döda honom. Älskade varandra? Jag hade gråtit och skrikit medans. Jag hade försökt knuffa på honom, sparka, ja allt. Men han var stark nog. Jag slog in knapparna. ''Du våldtog mig. Du våldtog ditt egna barns mamma.'' Efter tre minuter svarade han. ''Vad snackar du om? Våldtog? Har du redan ångrat dig Nora? Det är lungt älskling. Det är lungt. Var inte rädd. Vi berättar sanningen att vi vill ha tillbaks varandra. Vi behöver inte berätta om det som hände. Utan att vi bara vill vara med varandra. Gör du inte det Nora, så kommer jag vara tvungen att berätta allt. Att du var med på det och att du ville. Åh Nora, jag visste det. Jag visste att du hade saknat mig. Jag visste att du inte kunde vara utan mig'' Jag läste om smset flera gånger. Varför höll han på såhär för? Han visste väl själv att han hade gjort såhär mot mig. Men han vägrade erkänna det. Vad skulle hända nu? Jag slängde mobilen i golvet och drog täcket över huvudet och snyftade högt. Skulle han berätta och skulle jag vara tvungen att leva med honom igen?



Hallu! Mitt namn är Aya och jag bor i Ruttna Uppsala. Jag går sista året på Omvårdnadslinjen. I min blogg får ni följa allt möjligt. Mode, Inspiration, Kärlek/Kärlekstips/Killar, mina noveller som jag själv har skrivit osv. En av dom som jag skrivit heter ''Förbjuden Kärlek'' Undrar du något så är det bara att maila mig på aayah_blogg@hotmail.com Puss!